Hörneå bys hemsida www.becken.se
Myrimperiets fall
Titeln till denna artikel var först tänkt "Vem bryr sig om myrorna?" Svaret på den frågan är nog varierande och situationsberoende.
Längre fram kommer denna myrartikel utmynna i skogsbruk och hyggesformer - viktiga frågor för många skogsägare - och dessutom "skogspolitiskt" känsligt. Här kommer dessa frågor hanteras neutralt, ur myrans perspektiv. Artikeln har skrivits om flera gånger - i ena stunden kasserad och i andra stunden återupptagen och förnyad. För flertalet läsare är den fullständigt ointressant - och vem bryr sig om myrorna?
Bild 1. Ett klassiskt kalhygge som markberetts och planterats med tall.
Myror är oftast något negativt, exempelvis små svartmyror i köket, stora hästmyror i husväggen eller myror på badstranden som bits eller hittar till matkorgen. Artiklar på nätet handlar mestadels om hur man dödar eller "blir av med" myror. Artiklar om myrornas väl och ve är ytterst få eller inga alls.
Antalet arter av myror är mycket stort. En av dessa är den röda skogsmyran som denna artikel handlar om. Myror och bin är nära släktingar och delar många egenskaper med varandra. Som biodlare - till vilka Skribenten hör - kommer man nära insekters liv och i alla fall steklar. Honungsbin blir som "husdjur" vilket nog är svårt att förstå för icke-biodlare. Myror upplevs däremot inte som husdjur, inte heller för en biodlare. Dock infinner sig en empatisk känsla för myran, utan att vara "myrkramare".
Ibland drabbas bin av svält. Köld, långvarigt regn eller torka kan störa blomning och därmed binas skörd av nektar. En bra vår och sommar för bin består av växlande regn och sol med stabil ljummen väderlek som ger lång blomning. Denna ambition delas nog inte av flertalet människor som önskar sig högtryck med sol, värme och varmt badvatten.
En annan typ av svält är då bina i kupan bredvid startar krig och rövar honung hos den svagare grannen. Ett sådant krig kan även startas av rödmyror som anfaller med myrsyra för att driva ut bina och komma över deras honung. Björn och grävling kan enkelt utplåna ett samhälle varefter överlevande bin kurar ihop sig men går en säker död till mötes av svält och kyla. Livet som insekt är hårt.
Som samhällsbyggare befinner sig bin och myror högt på evolutionstrappan. Utvecklingen började för över 100 miljoner år sedan. Många insekter har överlevt jordens olika katastrofer och klimatskeden vilket signalerar en styrka hos dessa arter. Man brukar tala om kollektiv intelligens medan den enskilda insekten kanske för oss människor ter sig banal.
Myror bedöms utgöra ungefär 15-20% av biomassan för alla landlevande djur. Med andra ord är myran inte utrotningshotad. Trots detta har myran sitt berättigande i det ekologiska systemet vilket denna artikel berör.
Från insekt till skogsbruk: Skövling av skog är uppenbart negativt för klimatet. Däremot är frågan om hur befintlig skog ska vårdas eller brukas fortsatt oklar - en "skogspolitiskt" känslig fråga. På Becken-Webben görs inga föresatser om rätt och fel, men med följande reflektioner:
Å ena sidan hävdas att skogen ska lämnas orörd och överlämnas åt naturen att sköta. Inledningsvis fås en kolinlagring i växande träd men på längre sikt skördar skogen sig själv genom skogsbrand eller att ruttna bort. I båda fallen frigörs koldioxid som tidigare varit bundet och ett neutralt "steady state" infinner sig. Brand och förruttnelse är naturliga hörnpelare i ekosystemet. Bland insekter och växter finns vinnare och förlorare, kanske mest vinnare även om det inte är roligt att brinna upp.
Å andra sidan hävdas att skogen behöver omsättas för att ersätta fossila energislag. Förutom som råvara för eldning produceras biodrivmedel, papper och allehanda kemikalier. Trävaror kan ersätta betong. Förvisso rivs hus längre fram i tiden och trä kanske då eldas upp. Bättre vore att gräva ned gammalt trä under grundvattennivå, varvid dess nedbrytning tar längre tid och ger en mer långvarig "kolsänka". Således finns även här ett långsiktigt och neutralt "steady state", kan man tycka.
Hur skogen föryngras är nästa känsliga fråga. Utan att gå in på detaljer ses två motpolerna mellan kalhygge (trakthyggesbruk) och hyggesfritt. Ett exempel på den senare är så kallad blädning. Utöver detta finns en rad olika aspekter kring markberedning, plantering, självföryngring, blandskog, etc.
Bild 2. Många tidiga mornar när skogen vaknar. Röjning ger visuell återkoppling där tallplantor ges en bättre framtid.
Stora delar av hygget i bild 1 består av en gigantisk lövhög, efter bara 5 år. I artikeln "Sly 2026" beskrevs mödan med att röja. I detta fall rör det sig om en så kallad lövröjning som senare följs av plantröjning, etc. Om än jobbigt ger röjning en omedelbar positiv feedback i att se och ge plantor möjlighet att växa.
Denna artikel var tänkt som en fortsättning på den om sly. Istället fick artikeln ett myrfokus - vilket utvecklas längre fram i artikeln. Ur ett miljöperspektiv kan framhållas att Skribentens röjningen nu sker elektriskt. Utan att lyfta fram ett specifikt företag är röjsågen av europeisk tillverkning, dock ej svensk. Att röja elektriskt var en mycket positiv upplevelse i jämförelse med bensindrivna röjsågar. En kopp kaffe per batteri passar bra. Det blir ungefär 5-6 koppar på en arbetsdag i skogen.
Bilderna visar ett annat skifte än den i den tidigare sly-artikeln. Skiftet är ca 5 hektar med tidigare blandskog och områden med tät gammal gran. Skogen var mörk och marken ställvis blöt utmed en bäck. Marken blev inte torrare efter markberedning, kan nämnas. Det är alltid markägaren som beslutar om avverkning och signerar ett kontrakt - även om initiativet i detta fall kom från en extern "expert".
Bild 3. I bild 2 nämndes hur tallplantor ges en bättre framtid. Detsamma kan inte sägas om myrstackar. Höjden på denna stack är ca 180 cm. Är detta en myrstack eller en komposthög av barr och döda myror. Svaret ges av titeln till denna artikel.
Skogsskiftet hade flera kända stora myrstackar som uppenbarligen trivdes i gammelskog. I samband med röjning inses att antalet stackar var betydligt fler än man kunna överblicka i den täta skogen. Stackarna, ungefär 2-4 st per hektar var även stora. En stor stack kan vara ett par hundra år gammal.
Bild 4. En annan av många myrstackar. I denna verkar skördaren ha kapat toppen av stacken.
I Gällivare kommun finns Sveriges största kända myrstack. Med en höjd av 279 cm och en omkrets på 12 meter tros den vara från 1700-talet och innehålla omkring 300 000 myror.
Bild 5. I vissa av ungefär 15 myrstackar hade björnen provat att gräva. Avtrycket i stacken ser ut som att björnen stoppat in hela huvudet. Denna stora stack står endast 15 meter från den i bild 3, således med täta revir i denna lukrativa skog.
Vid avverkning och markberedning ska hänsyn tas till myrstackar och andra biologiska system. Syftet med detta är att myrstackar ska överleva. Tyvärr är budskapet i denna artikel att samtliga myrstackar förefaller vara stendöda komposthögar, trots att de sparats vid avverkning.
Om man gör en parallell mellan myror och bin inses att myrornas ekologiska system gått förlorat efter denna slutavverkning. Myrorna har förlorat det socker och näring som träd och blad producerar och inte minst av sina bladlöss. Myrorna vårdar bladlöss som sin egna mjölkkor. För den som vill läsa mer hänvisas till nätet. Även honungsbin vårdar bladlöss utan att utveckla detta mer här och nu.
Att röja fram den ena stacken efter den andra var mycket sorgligt. Ur ett "humant" perspektiv vore det bättre att dränka stacken i bensin och elda upp den i samband med avverkningen. Myrorna dör då snabbare än genom att svälta ihjäl året därpå. Man ser framför sig myror som kryper upp ur stacken på våren för att inse att skogen är tom och att framtiden innebär en kollaps. Detsamma torde gälla många andra insekter som inordnat sitt liv i den mörka skogen.
Att ägna myror empati är nog få som gör och är ett klent argument i debatten kring skogsbruk. Har man egna maskiner öppnar sig möjlighet till annat än trakthyggesbruk. Arbetsinsatsen ökar och ekonomin kanske blir sämre i skogsbruket - medan myror och andra insekter ges ökad chans till fortlevnad. En sådan utveckling kanske även framtvingas av klimatförändring, inklusive stormar som Johannes.
Vila i frid - förlåt!
Gunnar Engström, 2026-10-17
Hörneå bys hemsida www.becken.se